Lisbeth Pipping
Lisbeth Pipping skriver läromedel i teckenspråk och har jobbat som teckenspråkslärare i flera år. För att uppmärksamma Teckenspråkets dag ställde vi henne några frågor om det hon kallar för världens vackraste språk.
Varför började du skriva läromedel i teckenspråk?
När jag var barn på 70-talet kom tv-programmet "Upp med händerna", där tittarna lärde sig teckenspråk. Jag följde serien och köpte även kortleken som fanns till programmet, så redan som 12-åring började jag träna på tecken. Jag har förresten kvar kortleken ännu idag.
Åren gick och jag började jobba inom omsorgen. Jag jobbade vid ett tillfälle på ett boende för döva personer, där hälften av personalen var döv och jag lärde mig enormt mycket teckenspråk. Jag upptäckte då att teckenspråket hade en egen grammatik och därefter valde jag att läsa vidare till teckenspråkslärare. Jag ville lära ut detta vackra språk till andra och började således undervisa i teckenspråk på ABF i Göteborg och däromkring blev jag tillfrågad att skriva läromedel i teckenspråk. Så allt började med ett kortspel. Det bästa betyget jag fått är en döv kvinna som frågade mig vilken skola jag gått på som barn och jag svarade "Hundraårsskolan och Gärdsåsskolan." Hon tittade på mig och tecknade "Det är väl ingen dövskola?" Mitt svar var då "Men jag är inte döv, jag är hörande." Den känslan var häftig, att jag tecknade så bra att jag togs för att vara döv.
Varför behövs teckenspråkets dag?
Den behövs för att den första frågan jag får när jag berättar att jag är teckenspråkslärare alltid är "Visst är teckenspråket internationellt: Visst kan alla döva i hela världen tala med varandra?” Så är det inte. Teckenspråket är inte internationellt, lika lite som den talade svenskan är det. Sedan tror många att man lär sig teckenspråk på en termin, allt för få vet vilket otroligt rikt och nyanserat språk teckenspråket är. Teckenspråket är ett riktigt språk med en egen grammatik, det är inte ”bara lite tecken”. Den här dagen behövs mer än någonsin. Jag ser att teckenspråket är hotat som språk, och alldeles för lite i samhället är tillgängligt för den som är döv idag. Jag vill även under den här dagen prata om hur otroligt vackert och rikt språket är. Teckenspråket är världens vackraste språk.
Du har ju jobbat som teckenspråkslärare, hur använde du läromedel i din undervisning?
Jag har jobbat som teckenspråkslärare i ca 10 år. Jag använde läromedlet som grunden i all min undervisning. Att ha en lärobok är enormt viktigt, för den bygger på författarens kunskaper i ämnet och garanterar att eleverna får de kunskaper som krävs för att lära sig ett helt nytt språk.
Vad tycker du är ett läromedels viktigaste uppgift?
Läromedlets viktigaste uppgift är att inspirera till lärande. Sedan är det viktigt att läromedlet tar upp det som är deltagarnas egna verklighet. Läromedlet jag har skrivit och som jag använde mig av tog upp hela livet från födelse till död. Det är viktigt att eleverna omgående känner att detta är något jag kan få direkt användning av i min vardag, i min verklighet.
Varför är du medlem i Läromedelsförfattarna?
Jag är läromedelsförfattare och har fått bra stöd och hjälp när jag haft frågor om mitt skrivande och mina rättigheter som läromedelsförfattare.
Finns det något du vill tillägga?
Vill du lära dig världens vackraste språk? Gå kurser i teckenspråk! Min önskan är att alla barn skulle få lära sig teckenspråk i förskolan. Så att världen blir mer tillgänglig för döva. Och jag uppmuntrar alla yrkesgrupper som möter människor att gå en grundkurs i teckenspråk. Så att chauffören kan teckna välkommen och ha en trevlig dag. Så att ambulansföraren kan teckna "Vi ska ta hand om dig och har beställt tolk som möter upp oss på sjukhuset." Så att alla politiker kan teckna "Välkomna till den här presskonferensen, idag ska vi prata om vård och omsorg. Här är vår tolk..." Det skulle bli ett så mycket tryggare och tillgängligare samhälle för den som är döv. Dövhet är inget handikapp, om alla skulle kunna teckenspråk skulle döva kunna delta på lika villkor. Det är min önskan.